I denna artikel granskas de språkliga rättigheterna hos två invandrade gruppers ättlingar med samma härkomst ur deras eget perspektiv. Artikeln visar hur vuxna med ungersk bakgrund i Finland och Sverige beskriver sina egna erfarenheter och känslor när det gäller minoritetsspråkets, ungerskans, användning i dessa två länder. Artikelns material är hämtat ur en jämförande språksociologisk avhandling, baserad på en enkätundersökning och djupintervjuer med 38 informanter från Finland och 50 från Sverige. Undersökningens material visar att det ungerska språket har ett affektivt värde hos många informanter och positiva minnen och känslor förknippas med ungerskan när man hör eller använder språket. Trots detta undviker informanterna av artighetsskäl att använda minoritetsspråket inför majoritetsspråkstalarna. Men när man hör ungerska på offentliga platser vill många ansluta sig till sällskapet som talar ungerska för att använda språket eller för att möjligtvis bara markera sin grupptillhörighet.