I den här studien analyseras finskspråkiga inlärares uttal av segment i sverigesvenskt standarduttal (mellansvenska). Talarna (n=15) är universitetsstudenter med svenska som huvud- eller biämne. Deras uttal har undersökts auditivt och två talares uttal har också analyserats akustiskt i en långtidsstudie (tre år mellan testtillfällena). De ljud som orsakar mest problem för talargruppen är [ʉ̟ː], [ɵ], [ɑː], [ɧ] och [ɕ], dvs. ljud som saknas i finska och/eller som kan betraktas som fonologiskt markerade. Också aspirerade klusiler och supradentala konsonanter orsakar en del problem för talargruppen. Typiskt för uttalet är målspråksavvikande intrapersonell variation i segmentkvalitet. En viss positiv utveckling av uttalet ägde rum mot slutet av uppföljningen genom att en del långa vokaler uttalades mer målspråklikt och genom att den målspråksavvikande variationen minskade något.